Nystvinda

... eller garnsnurra, eller nystkrona, eller vad det nu heter. Nu har jag i alla fall äntligen hittat en! Det var på Erikshjälpen i Masmo för några veckor sedan, halva prislappen hade dock lossnat så jag fick fråga

om priset, lite skamset sa han jag frågade "ja, jag vet inte om du godtar det här priset, men, 45 kr ska de ha". Herre sojalord, 45 kr är ju ingenting! Den var i bra skick och dessutom väldigt fin, och gammal. 

Eventuellt kommer jag byta ut snöret som håller ihop pinnarna ute i topparna, men i så fall bara för att snygga till den för den fungerar absolut som den är också. 

 Jag tog hål i öronen (för tredje gången) i höstas, vid mina tidigare försök i barndomen och ungdomen har det misslyckats med läkningen. Jag skyller på att jag de gångerna tagit hålen med pistol hos frisören, något som ju inte är annat än en sjuk dålig idé! Den här gången gick jag till en piercingstudio istället och det har gått mycket bättre!

Men denna nya spexmöjlighet gör ju att jag känner mig helt galen i örhängen helt plötsligt, vad jag än ser så är min första tanke "går det där att hänga i örat?". Jag har aldrig tidigare (av förklarliga skälv) haft något intresse av att titta på örhängen i affärer, men sedan i oktober har jag tagit varje chans att smita in på, vilken affär som helst, för att leta efter örhängen jag vill ha.

Detta har dock inte gjort att jag har lägenheten full av smycken, som en kanske kunde tro. Nej tvärtom har det bara fått mig att inse hur mycket sjukt fula smycken och örhängen som produceras! Jag har inte hittat ett enda par som jag gillar! Seriöst, jag måste ha kollat på minst tusen örhängen, ALLA ÄR ASFULA!

Jag inser ju att jag får ta tag i det här själv om det ska bli något av. Så nu har jag gjort ett gäng egna örhängen med hjälp av plastdjur från myrornas barnavdelning, halsband som är trevligare att ha i örat ha fått flytta till en krok istället för en kedja, en del från en gammal lämpskärm har parat sig med lite garn, pärlplattepärlor och sytråd har  blivit ett X osv. Mitt senaste ihopknåp var örhänget på bilden ovan. Det skulle bli en uggla, men även om den blev en något misslyckad uggla så tycker jag den är rätt snygg!

Jag ser fram emot att göra fler egna örhängen, det har blivit lite av en ny hobby! Det finns ju faktiskt ingen gräns för vad som går att hänga i en julgran, eller, jag menar i ett öra.

Avslutar med en bild på farmor där hon sitter och stickar på en hylla i mitt sovrum. Ljuslyktan som står bredvid köpte hon till mig när  vi var på en endags-roadtrip till en hantverksbutik i närheten av där hon växte upp. Detta var 2008 precis efter att jag tagit körkort, i september.

Det finns inga ord för hur mycket jag saknar min bästa vän... Skitliv!