Decembersorgen

Varje gång jag tänker att jag ska skriva ett blogginlägg så stannar jag upp. Det jag tänker skriva om är farmor och om hur jävla satans ledsen jag är. Men egentligen vill jag ju skriva om fina minnen och om vem hon var och om handarbete. Jag vill skriva om min utveckling och om glädjen över att ha fått dela början av den med henne. Jag vill skriva till henne vad jag lär mig, vad jag gör och vad jag vill göra. Men allt som kommer över mig är bara sorg.

December är jobbig. En av de trettioen dagarna är min födelsedag. Jag tänker på att för varje år som går är ett år till utan farmor. Födelsedagen är också årsdagen för när vi träffades första gången. Och även om jag inte kan minnas vårt första möte, så var det starten på vår relation. Relationen som därefter varade i 21 år och 9 dagar. Min födelsedag är också full av minnen. Hennes röst när hon ringt och sagt grattis, sjungit en bit, varit glad.

December är också månaden då hon dog. Den 26 december. Jag minns veckorna innan så väl. Trots att jag då var ovetande om vad som skulle hända. Jag minns nattjobbet på posten och samtalen med henne varje morgon när hon precis stigit upp och jag var på väg att sova. Jag minns skulden över att jag inte hade så mycket tid att tillbringa med henne de veckorna. Men jag minns också den tid vi faktiskt var tillsammans. Jag minns julafton. Jag minns ångesten över att jag hade glömt köpa kaffe. Jag minns juldagen. Jag minns akuten. Väntrummet. Bilresan dit, när hon tog min hand som höll i växelspaken. Jag minns när jag släppte av henne utanför hennes port igen. När hon vände sig om och vinkade. Jag minns dödsbeskedet dagen efter och därefter den konstanta dimman. Jag minns hennes lik. Hennes begravning. Hennes tomma lägenhet. Och allt detta upprepas i mitt minne. I december.

Jag handarbetar i rasande fart. Är kreativ. Som att jag skyndar mig på för att få visa upp resultatet för henne. Men eftersom att det inte går har jag minst tio oavslutade projekt runt mig... Det känns så meningslöst, att inte kunna få dela det med henne.

Snart har tre år gått. Och ingenting blir bättre med tiden. Åtminstone ingenting som har med sorgen att göra. Den blir inte mindre och den blir inte lättare. Den håller bara i sig och ger mig diagnosen depression.

Januari. Nytt år. Ännu en siffra längre bort från det år då jag fortfarande hade min älskade farmor.

Resdrömmar

Jag vill plötsligt åka till USA. Jag har länge känt mig lite motvillig till att besöka det landet pga allt de har på sin minuslista, men på sistone har min personliga pluslista för landet vuxit radikalt och nu känner jag mig peppad istället. Bara att resa i USA som vegan är ju en dröm, i alla fall i de större städerna. Och på Ravelry har jag hittat flera veganrelaterade grupper, de flesta i USA (ingen i Sverige, fram tills om några minuter då jag klicka igång Stockholms Veganska handarbetsgrupp där). 

Det finns också mycket bra veganskt handarbete i Kanada. Bland annat hittade jag nyligen detta: Vegan Yarn. Jag blir så klart eld och lågor av detta. Veganskt garn, det som tar upp några procent av min hjärna varje dag då jag tänker - finns det inga jävla alternativ? Vegan Yarn säljer garn och material för att spinna (spinna!) eget garn av. Bland annat säljer de bambugarn, ekobomull, vegansk cashmere och silke gjort på soja. Och jag älskar att de använder uttrycket "The Acrylic wall of shame". Kanske måste jag under min livstid starta upp en motsvarighet i Sverige!?

Så det jag skulle vilja göra är helt enkelt: Flyga till New York stanna några dagar, vidare till Los Angeles, sedan till San Francisco och upp till Portland (som ryktas vara världens bästa veganstad) och därifrån till Kanada, oklart vart men med ett givet stopp hos min gammelmoster i Winnipeg. Och hem igen. Allt på cirka 5 veckor. Gärna redan i sommar. 

Men allt är bara en dröm än så länge. Egentligen är det kanske inte realistiskt att tänka att jag ska kunna göra det så snart... Speciellt inte nu när jag hittat en vegansk garnbutik, det finns risk att det inte blir många stålars över. Måste ju skaffa en spinnrock också nu när möjligheten plötsligt finns. ojojoj.

Nya tag!

Nu har jag kommit till ett annat stadium i min hantverkscykel. Nu är jag lite mer positiv igen. Mer pepp. Trots att jag fortsatt göra några grejer som jag inte blivit nöjd med, som exempelvis en torgvante till min sambo. Men en menar jag verkligen en, den fick aldrig någon tvilling för den blev så jävla ful.

Men ett bevis på att jag ändå inte är i samma negativa period som sist jag skrev är att jag börjat sticka ett par strumpor och trots att jag repat upp hela skiten 4 gånger så har jag ändå fortsatt. Jag har inte bara blivit sur för att något inte blev som jag tänkt utan i sann stickanda bara gjort om och gjort rätt. Snart är den första strumpan klar och jag hoppas verkligen att jag ska bli nöjd med resultatet!

Jag har köpt mina första trästickor också. Hittills har jag bara haft stickor som jag ärvt och enbart metallstickor. Mest vanliga stickor men också några rundstickor. De jag köpte var ett par vanliga stickor i storlek 6, gjorda av bambu. Har testat göra en liten "provlapp" (att lägga i streetknithögen), det kändes rätt bra, de är ju mycket lättare än metall såklart vilket känns som en fördel. De var dock inte så spetsiga vilket jag tycker kan vara jobbigt speciellt i den storleken. Men jag behöver nog testa lite mer för att kunna bestämma mig för vilka typer av stickor som passar mig bäst!

Jag köpte också mina första knitpro-delar förra helgen, stickor 8 med 100 cm kabel. Såhär i efterhand känns det lite dumt att jag köpte så stora stickor, borde ha tagit 3:or eller där i kring istället. Jag gillar ju inte att sticka med så stora stickor, har jag kommit fram till. Tanken bakom inköpen var att jag skulle göra en sjal, tyckte att jag hade spanat ett bra mönster hos Pickles men nu inser jag att jag inte har något garn som passar den stickstorleken... Detta halvdåliga (eller ska jag säga ogenomtänkta?) inköp gör också att det är svårt att avgöra vad jag tycker om knitpro och därmed blir det svårt att veta om jag borde köpa fler delar eller inte...

Trist med ett inlägg med bara text. Men jag avslutar med något roligt! Jag har startat en handarbetsgrupp! Den heter "Stockholms veganska handarbetsgrupp" och existerar just nu bara på facebook (vi har inte haft vår första träff ännu), vill du vara med så är det bara att söka upp oss och gå med i gruppen. Min tanke är att vi ska ses hemma hos någon eller på något café, kanske 1-2 gånger i månaden eller så ofta vi känner för det. Poängen med gruppen är att vi som inte diggar ull-normen ska ha ett forum där denna inte finns. Där vi kan snacka alternativa garner, handarbeta ihop och bara ha det jävligt gött. Ser fram emot första träffen!

Hörs!

Stopp!

Nu tog det stopp. Jag har påbörjat flera stickprojekt men rivit upp allihop. Och varje gång blir jag lika sur på mig själv. En period kanske. Eller ett faktum. Hur som helst så blir jag ju inte bättre på hantverket om jag inte utöver det. Vilket gör mig stressad och sprängfylld av prestationsångest. Kanske är jag den typen? Den som så gärna vill vara kreativ och inspirerande men som egentligen inte kan ett skit och som aldrig kommer att bli bra på något. Eller åtminstone inte nöjd. Det kommer jag nog aldrig att bli. Är det ett hinder? Eller ett verktyg som är bra om jag vet hur jag använder det? 

Det är tungt att inse att allt kreativt jag någonsin pysslat med har tagit slut, för att det tagit stopp och jag har gett upp. Hade det gått över om jag fortsatt? Är det försent att återuppta något av det nu? Kan jag blir bra på något? Kan jag bli bra på allt? Hinner jag det? Eller måste jag prioritera? Vad ska jag välja? Vad går snabbast och vad är lättast och vad är rätt? Vad vill jag? Är jag en lat jävel som gett upp varje gång det blivit jobbigt? Fan vad sämst i så fall. Jag vill inte vara en lat jävel. Hur ska jag nu ta mig ur det här? Är det kanske inte kreativitet jag känner inom mig som en kokande vulkan, vill jag kanske bara att det ska vara det? Beror explosionsrisken på något annat? 

Hjärnjävel! Vafan vill du? 

Börjar ju mer och mer likna en ålderskris detta... En psykisk förlamning. 

Craftivism

Vilket fantastiskt ord.

Jag känner mig dragen till det. Jag vill vara en del av det. Måste börja utöva det.

Idéerna exploderar i mitt huvud.

Återkommer!

Misslyckade projekt

Nu har jag varit sjuk i två dagar. Väldigt segt och självklart dålig tajming... Vad nu ett bra tillfälle att bli sjuk skulle vara!?

Igår låg jag hemma hela dagen. Kollade på Dexter lite för mycket och snöt mig cirka 500 gånger. Idag har jag varit lite piggare och orkat lite mer än igår. Snutit mig kanske 250 gånger, vilket ju procentuellt är en väldigt bra förbättring!

Jag har också stickat ett par strumpor i storek 6-9 månader, eller ett par är faktiskt att ljuga. Jag har bara stickat en strumpa. Använde mig av mönster från Drops och testade masktätheten innan, ändå tycker jag den ser helt sjukt oproportionerlig ut. 

Kan någon stickkunnig och bäbisvan person ge mig något råd? Känns som att det är för många maskor från början, som att den blir för bred, men enigt mönstret är det rätt antal, vad gör jag då för fel? Eller ska den se ut såhär av praktiska skäl? Tänker att det är lättare att få på den samt ha ovanpå brallor, men det går ju inte att ta miste på att den ändå ser rätt konstig ut, va?

Häromdagen blev hipstermössan till min sambo klar, den är svart och stickad i alpstickning. Jag gillar det! Som resår fast snyggare och roligare att sticka. Dock blev slutresultatet inte speciellt bra... Där får jag väl erkänna att jag inte gjorde något masktäthetsprov innan (orkar alla sticklingar därute verkligen göra det inför VARJE nytt projekt? okej, det korrekta svaret är Ja, latisar får ta sig i kragen, mig inräknat). Problemet är alltså att mössan blev för stor, den skulle vara mycket snyggare om den satt tajtare så att mönstret trädde fram, nu ser det bara ut som en asful mössa som jag aldrig skulle ha på mig offentligt och framförallt inte köpa. Trist då att det är jag själv som skapat den... 

 Egentligen tror jag modellen blir snyggast ifall den viks/rullas två varv, men eftersom att den här blev så tjock så det det ju bara tokdumt ut...

På den här bilden måste jag säga att den ser helt OK ut!? Men jag kan också intyga att det är skenet som bedrar. 

Till och med Samson får en argsint blick när han måste vara med på samma bild som den.

Så vad gör ni andra med era misslyckade projekt? Om jag har kvar den här hemma kommer jag bara få ångest när jag ser den. Skänka till Second hand? Kanske någon med väääääldigt mycket hår eller stort huvud skulle passa i den... 

Nästa projekt då? Jag vill sticka en tröja eller kofta till mig själv, i grått och oversize. Och mönstrade vantar till en vän. 

Produktion!

Jädrar vad sticksuget har dragit igång! De senaste veckorna har jag producerat ett plagg i veckan! Först den fantastiska tröjan som jag blev så lycklig över att göra klar och sedan ett par strumpor med fint mönster och nu en mössa (som ännu inte är helt färdig, men det är ju inte veckan heller).

Under tiden jag stickat (som bevisligen är rätt många timmar med tanke på produktionstakten) har jag varvat mellan att kolla på Breaking Bad, Dexter och att lyssna på Stickpodden. Genom Stickpodden har jag hittat massa nya roliga saker (bloggar, mönster och kunskap), men det har också gett mig en känsla av att vara lite ensam! Inte minst för att jag inte aktivt delar min hobby med någon, men också för att normen i hobbyn gör sig påmind och gör mig lite opepp. Det kan många gånger vara väldigt ofeministiskt och speciesistiskt (inte främst själva podden, mer handarbetsvärlden i allmänhet) och det är ingenting jag vill vara en del av. Jag ska bara hitta styrkan, sedan får jag väl ta saken i egna händer och starta en stickgrupp som jag kan känna igen mig i och som jag kan trivas i med fler gemensamma nämnare än bara handarbetet. (Bor du i Stockholm och känner igen dig - Hör av dig!)

Så till det roliga. Bilderna!

Jag hade inget mönster till sockarna, men själva mönstermönstret är inspirerat från Ravelry. 

Mycket nöjd! Ska bara orka fästa trådarna också...

Jag har börjat sticka en mössa från boken "Sticka mössor vantar sockor!" av Ann-Marie Nilsson. Första gången jag stickat flätor, kul att lära sig nytt!

Tyvärr är all denna stickning inte bara positiv. Efter att i förrgår ha suttit 5 timmar i streck på kvällen så vaknade jag igår morse med en olovande smärta i högerarmen och axeln. Ajajaj. Antingen är det bara träningsvärk. Eller så är det ett tecken på att jag borde lugna ner mig lite. Eller börja träna för att palla sticka mera!

Och en liten efterlysning! På väg hem från jobbet idag tappade jag mitt kära sadelskydd som jag virkade på semestern. Passerar du sträckan Älvsjö - Flemingsberg och hittar det så hör av dig. Eller ta det och använd det väl! 

Stickad tröja

Egentligen har jag massa annat att blogga ikapp om. Köket exempelvis! Men jag bara måste skriva om det här...

Jag har stickat en tröja! Kanske inte låter som värsta grejen, men för mig är det rätt stort, jag trodde inte riktigt att jag skulle klara det och absolut inte på så kort tid som 8 dagar. Farmor har alltid stickat tröjor till "barnen i Afrika", hon var grym på det och därför har det varit ett mål för mig att en dag också kunna sticka tröjor. Nu har jag ju bara gjort en hittills, men det känns som en början på något. Jag är väldigt peppad på att göra tusen till, med alla möjliga mönster och till båda barn och vuxna. Surfar runt på ravelry i detta nu på jakt efter nästa projekt.

Jag är ju typ nybörjare på stickning, har tidigare bara gjort "ingenting", dvs stickat fram och tillbaka, för hårt eller för löst och med fula kanter och utan mål. Tills i vintras då, när jag tog första steget och stickade tre par sockar - det var för mig revolution och gav mersmak som tusan. Det här är nästa grej som jag lyckas med och jag är överlycklig som ni förstår (och ser). Projektet har lärt mig massor! Det är första gången jag stickar med två färger. Jag har också lärt mig öka och montera. Nu finns inga begränsningar längre, det finns massor mer att lära sig och ingenting är omöjligt!

Mönstret är detta som min kära mor hittade åt mig. Väldigt bra nybörjarmönster tror jag. Jag har gjort i storlek för en tvååring. Det är till en liten E och jag tror att han kommer bli sjukt gullig i den! Ser fram emot att ge den till honom!

Återkommer om köket!

Köksrenovering

Det känns som att jag inleder varje nytt inlägg med att konstatera att det "varit lite tyst på bloggen". Jag är väl helt enkelt väldigt dålig på att uppdatera, jag borde kanske inse det och inte bara komma med undanflykter.

MEN! Nu finns det faktiskt en lite speciell anledning till varför det varit lite tyst på bloggen. Vi håller på att renovera vårt kök!

Vi har haft semester i två veckor och det mesta av den tiden har gått åt till att riva ut det gamla köket. Efter rivningen har vi också spacklat, slipat och målat tak och väggar. 

Under tiden har vi levt i vardagsrummet. Vi har fått låna en kokplatta av min moster och den har ju minst sagt varit till användning! Alla köksgrejer är nedpackade i kartonger och påsar, förutom en uppsättning tallrikar och glas och bestick. Vi diskar i badrummet, vilket så klart är rätt omständigt, men kommer troligen göra att vi uppskattar diskmaskinen ännu mer när köket väl är färdigt! 

I torsdags kom en hantverkare hit för att lägga golv. Det kändes väldigt bra att äntligen påbörja byggandet av det nya köket efter så lång tid av rivning och förfixande. Men tyvärr varade inte glädjen många minuter... På kvällen när allt var klart så dammsög jag i köket och hittade då en skada i en av golvplattorna... Det var två hål som om något tungt och spetsigt hade tappats rakt ned och gjort sönder golvet. Plus att han inte hade gjort någon tröskel mellan köket och hallen, trots att det var höjdskillnad mellan rummen. Så den ångesten fick jag ta med mig över helgen då det redan var torsdag kväll när jag upptäckte detta när firman såklart gått på midsommarledighet. Så i morse pratade jag med dem och de har nu rivit upp golvet, bytt ut den plattan och lagt tillbaka det igen. Tur att de var tillmötesgående, jag har varit orolig hela helgen för att de inte skulle göra något åt det. Snickaren som är här idag kommer också sätta in en tröskel. Tyvärr så är det också ganska mycket repor i golvet, som också var där direkt efter att de gått hem i torsdags, jag antar att det beror på att det var två elektriker här samtidigt som sprang runt och gjorde massa saker och att snickaren inte täckte över golvet under tiden. Vi har sagt att vi får leva med de reporna, men självklart ska vi ha kompensation för det. 

Nu när hantverkaren kommer igång med själva köksbygget så är det inte så mycket för oss att göra. Dvs jag kan ha semester! Vi är lediga i två veckor till, men ska efter köksmonteringen sätta golvlister, kakla och tapetsera. 

Jag tänkte i alla fall hinna med att göra lite handarbete under tiden. Har ett projekt som snart är klart, och tusen idéer därtill. 

Ingen har väl missat denna sida vid det här laget (jag brukar ju vara sist att upptäcka sånt), men för säkerhets skull så tipsar jag om det ändå: https://pinterest.com/. Här finns inspiration inte bara för handarbete utan för Allt!

Hörs!

Insta

För några veckor sedan påbörjade jag ett projekt. Planen var att virka hexagoner av restgarn i bomull och sedan virka ihop dem till en boll. Bollen skulle bli en present till en kompis som fyller 2 år. Jag virkar dem i det klassiska mönstret som kallas för "afrikansk blomma". Till en början var jag jättepeppad, som vanligt när jag påbörjar ett projekt. Men efter att ha googlat i ämnet både inom handarbete och geometri så insåg jag att det faktiskt kanske inte är helt möjligt att göra en boll. Inte en perfekt rund boll i den storlek jag ville ha i alla fall... Nu har jag ändå virkat ihop 5 stycken till en boll, men den blir för liten och för konstigt. Plus att jag måste sy en insida och stoppa den också. Jag vet att resultatet inte kommer bli bra så därför drar jag mig för att göra klart det. 

Det jag borde göra är att virka blommor med 5 hörn istället, det verkar vara det magiska talet för att åstadkomma en boll så som jag vill ha den. Vad smart jag var som funderade kring det innan jag började virka (typiskt mig att vara för ivrig när jag får en idé)!

Efter att jag broderade mitt uggle-örhänge har jag fått lite mersmak för korsstygn igen. Jag har köpt fler hängen och mindre väv, för att kunna göra bättre och ännu snyggare örhängen. Härom kvällen broderade jag en liten skalbagge, men den blev för stor för att passa på hänget... Har limmat fast den på min dagbok istället. Obs! Jag har inte gjort mönstret själv utan kopierat från någon jag följer på instagram (vet inte om personen också har en blogg? Hon heter i alla fall Fevernest på Instagram). 

I 1 maj-tåget såg jag en person längre fram som hade en tygpatch på sin väska som var väldans fin. Den var svart med vitt tryck. Jag tog idén och gjorde om det till korsstygn istället. Det blev väldigt litet, men passar bra på min plånbok! 

Senaste broderiet gjorde jag nu ikväll. En till liten uggla! Har inte kommit på vad jag ska med den till ännu. När jag kommer på något jag vill göra eller hittar ett mönster jag gillar så vill jag helst bara göra det och inte hålla på och mäta hur stor den kommer bli och annat sådant tråkigt tråk. Det är nog också förklaringen till varför jag inte på allvar kommer igång med exempelvis stickningen. Jag är för lat för att göra provlappar och testa masktätheten, jag vill börja - göra - avsluta och helst ska det gå jädra fort också. Lovar (mig själv) att bli bättre på det här!

Bju'r på en bild på min bäbis som hänger på skrivbordet jag skrev om i förra inlägget. Kaoset framgår lite i bild. Men jag gillar't! Det är verkligen helt amazing att ha ett eget skrivbord! 

Alla bilder i det här inlägget är från Instagram, är bloggandet på väg bort? Det är så mycket lättare att bara instagramma när en gjort något, istället för att fota, lägga in bilderna i datorn, redigera, ladda upp och skriva blogginlägg. Jag kanske är lat? Men så får det vara. Jag kan leva med att bloggandet blir mer en klumpvis sammanfattning. 

Dåliga dagar

Det är ju ganska värdelöst att vara upprörd, ledsen och stressad en fredagkväll... Speciellt när det inte finns något bra forum för uttryck.

När jag kom hem kände jag för att handarbeta något jävligt fult, eller klippa sönder något gammalt. Men det första känns som en för långsam åtgärd och det andra är ju bara dumt. Jag gick ut och sprayade loss med orange sprayfärg på platsdjur istället. Kändes ganska bra. Även om jag blev irriterad på att det tar massa tid och måste torka och tunna lager och flera gånger och blabla. Någon gång kanske jag har ett gäng oranga monster att hänga i öronen.

Men när det inte hjälper att tänka att det vore gött att, dessutom, kasta sprayburken i huvudet på någon så kan det ju ändå vara gött att få använda fysisk kraft för att lätta humöret. Jag har därför möblerat om sovrummet och burit upp vårt gamla skrivbord från källaren. Nu har vi två skrivbord i sovrummet! Trångt och galet, men sjukt bra. Nu kan KE göra musik vid sitt skrivbord och jag får ett eget där jag kan måla, rita broderimönster, trycka tröjor, skriva, redigera film och bild och blogga och VAFAN SOM HELST.

Så. Fuck off. I morgon blir det en bättre dag.

Livstecken

En bild på vad som är på gång för tillfället.

Egentligen gjorde jag dessa rutor 2008! Men fram tills nu har de legat nerpackade utan någon riktig plan, jag minns inte ens vad som var tanken från början!? Nu tänkte jag i alla fall göra en väska av det, och just nu håller jag på att virka bakstycket. Jag använder samma mönster som till dessa rutor, men garnet är lite tjockare så rutan blir större. Den kommer sitta centrerat på baksida och just nu håller jag på att virka runt det färdiga mönstret för att få samma storlek som stycket på bilden. Funderar på att virka ihop dem med en tjusiga minispetts? Baksidan kommer ha fler hål än framsidan, så eventuellt syr jag en innerväska i tyg. Handtagen hittade jag på second hand för flera år sedan, egentligen tycker jag väl inte att de är toksnygga, men tror att helheten kan bli bra ändå. 

Vi får väl se om denna dyker upp här igen fast i färdigt format. Känner att jag börjar få lite väl många påbörjade projekt som jag aldrig avslutar... Men de flesta projekten ser jag ändå inte som över, jag har bara inte inspiration för något av dem just nu. Det är ju alltid roligare att påbörja ett projekt än att avsluta ett, det är idékläckandet och själva handarbetet som är fint! Men så klart är det också underbart att avsluta projekt, jag råkar ju bara ha en tendens att bli missnöjd med allt jag gör så ibland drar jag mig nog för att närma mig ett slutgiltigt resultat... 

Några saker har jag dock gjort sedan sist, men inte plåtat och därmed inte bloggat om. Ett par nya örhängen har det blivit och en virkad ytterkruka. 

Hejsvejs! 

Nostalgidag för ett pophjärta

När jag var 11 år satt jag en dag i baksätet på mina föräldrars volvo, på väg någonstans. Det brukade alltid vara diskussion om vilken radiokanal vi skulle lyssna på när vi åkte hela familjen. För min del tror jag det kvittade, bara det inte var sport! Men jag minns att min syster tjatade på att pappa skulle ratta om till P3, vilket han också gjorde.

Och jag minns så väl den sekunden då han gjorde det... Om jag innan inte hade brytt mig så mycket och mest tänkt på annat istället för att lyssna aktivt på vad som kom ur högtalarna, så var det denna sekund som högtalarna slet tag i mig och väckte mig ur någon slags dvala. Jag blev helt förbryllad över vad som hände, det var som att det började pirra i hela kroppen och hjärnan riktade full koncentration mot de toner om kom ut ur högtalarna. En kille sjöng, på göteborgska, något om att inte känna någon sorg. För första gången ansträngde jag mig för att höra vad programledaren sa efter låten, "det där var Känn ingen sorg för mig Göteborg, med Håkan Hellström". Det var den sekunden jag började intressera mig för musik på riktigt och en odödlig poppare var född. 

Några dagar senare åkte jag och min kompis till Rocks (skivbutik) och köpte varsin CD, sedan åkte vi hem till mig och satt på mitt mörkblåa barndomsrum i fotänden på min säng och lyssnade igenom skivan om och om igen och försökte samtidigt lära oss alla texterna. 

Mina ungdomsår som poppare bör kanske ha en egen blogg och kan kanske tyckas ha noll att göra med handarbete! Men jag tänker att de länkas samman genom känslor och inspiration. Stora delar av mitt nuvarande sängöverkast är trotts allt virkat på väg eller i väntan på ett stort antal spelningar med en annan artist som några år senare fick en stor plats i mitt musikhjärta. Så för mig hör musik och handarbete ihop. 

I morse när KE åkte till studion gick jag till köket för att fixa frukost och tänkte slå igång musik via spotify, det senaste jag hade lyssnat på var Håkans senaste singel, så ett sug efter lite nostalgilyssning på gamla skivor var svår att undvika.

Idag tänker jag därför ägna den sambofria dagen åt att låta den gamla popparen komma fram igen. Jag kan fortfarande känna det där pirret i kroppen och kanske är det nu inspirationen sköljer över mig igen!

(kunde inte låta bli att bjuda på en bild också). 

Påskplaner

Snart är det påsk. För många innebär det en extra lång helg och för de flesta även mer mat än vanligt. Tänkte därför tipsa om en blogg där du kan hitta massvis med matinspiration! VEGOKOLL!

Äggindustrin är en fruktansvärd värld för hönorna och kycklingarna (som föds upp för att bli nya värphöns, eller dödas om de är av fel kön). Skippa äggen! 

Känner att jag borde nämna något handarbetsrelaterat också, för bloggtemats skull: jag är ledig i fyra dagar över påsk och hoppas hinna göra massa roligt handarbete och pyssel och där emellan få tid att fota det och blogga om det. Hurra!

Och avslutningsvis ett till sidospår: Här kan ni läsa om mitt kattbarn Nils som gästbloggar hos Pelle the cat!

Nystvinda

... eller garnsnurra, eller nystkrona, eller vad det nu heter. Nu har jag i alla fall äntligen hittat en! Det var på Erikshjälpen i Masmo för några veckor sedan, halva prislappen hade dock lossnat så jag fick fråga

om priset, lite skamset sa han jag frågade "ja, jag vet inte om du godtar det här priset, men, 45 kr ska de ha". Herre sojalord, 45 kr är ju ingenting! Den var i bra skick och dessutom väldigt fin, och gammal. 

Eventuellt kommer jag byta ut snöret som håller ihop pinnarna ute i topparna, men i så fall bara för att snygga till den för den fungerar absolut som den är också. 

 Jag tog hål i öronen (för tredje gången) i höstas, vid mina tidigare försök i barndomen och ungdomen har det misslyckats med läkningen. Jag skyller på att jag de gångerna tagit hålen med pistol hos frisören, något som ju inte är annat än en sjuk dålig idé! Den här gången gick jag till en piercingstudio istället och det har gått mycket bättre!

Men denna nya spexmöjlighet gör ju att jag känner mig helt galen i örhängen helt plötsligt, vad jag än ser så är min första tanke "går det där att hänga i örat?". Jag har aldrig tidigare (av förklarliga skälv) haft något intresse av att titta på örhängen i affärer, men sedan i oktober har jag tagit varje chans att smita in på, vilken affär som helst, för att leta efter örhängen jag vill ha.

Detta har dock inte gjort att jag har lägenheten full av smycken, som en kanske kunde tro. Nej tvärtom har det bara fått mig att inse hur mycket sjukt fula smycken och örhängen som produceras! Jag har inte hittat ett enda par som jag gillar! Seriöst, jag måste ha kollat på minst tusen örhängen, ALLA ÄR ASFULA!

Jag inser ju att jag får ta tag i det här själv om det ska bli något av. Så nu har jag gjort ett gäng egna örhängen med hjälp av plastdjur från myrornas barnavdelning, halsband som är trevligare att ha i örat ha fått flytta till en krok istället för en kedja, en del från en gammal lämpskärm har parat sig med lite garn, pärlplattepärlor och sytråd har  blivit ett X osv. Mitt senaste ihopknåp var örhänget på bilden ovan. Det skulle bli en uggla, men även om den blev en något misslyckad uggla så tycker jag den är rätt snygg!

Jag ser fram emot att göra fler egna örhängen, det har blivit lite av en ny hobby! Det finns ju faktiskt ingen gräns för vad som går att hänga i en julgran, eller, jag menar i ett öra.

Avslutar med en bild på farmor där hon sitter och stickar på en hylla i mitt sovrum. Ljuslyktan som står bredvid köpte hon till mig när  vi var på en endags-roadtrip till en hantverksbutik i närheten av där hon växte upp. Detta var 2008 precis efter att jag tagit körkort, i september.

Det finns inga ord för hur mycket jag saknar min bästa vän... Skitliv!

Lampskärmsprojektet

Lampskärmen som jag köpte garn till på syfestivalen börjar ta form! Min ursprungsplan var att göra grön-vita mormorsrutor och täcka hela lampan, men så hittade jag en duk hemma som jag misstänker att farmor någon gång har virkat och då kändes det helt rätt att kopiera det mönstret istället.

Första stjärnan blev som bilen ovan. Fick dock repa upp sista varvet efter att bilden togs då jag såg att jag hade lagt till luftmaskor i varje dal fast det skulle vara 4 stolpar på rad, därav ser det lite konstigt ut. Men efter andra försöket blev jag nöjd! Har nu gjort 5 stycken och är i full gång med att sy fast dem på lampskärmen. Jag använder vit sytråd och gör ett litet stygn runt en luftmaska vid varje topp. 

Resultatet kommer bli något i stil med ovan, de två som syns i bild är fastsydda men de andra tre saknar några stygn längst ned. Tror hur som helst att det blir en jädra go lampa tillslut! Kul med egen design! Lampfoten på bilden får nog bytas ut dock, annars blir det svårt att genomföra fler handarbetsprojekt... Tanken är väl att det ska bli en vardagsrumslampa som ska hänga ovanför soffbordet, får hoppas att den passar där bara. 

Insåg att jag har glömt visa upp två avslutade projekt, så jag passar på att göra det nu. Dels ett par strumpor (mitt andra par strumpor ever, stor förbättring mot det första paret) som jag stickade till en vän i början av vintern. Och en Berså-inspirerad grytlapp som KEs syster fick i present. 

3 av 4 bilder i det här inlägget är ju instagrambilder, måste jag erkänna... Det betyder nog att om du vill bli realtidsuppdaterad kring mitt handarbete är det bäst att du söker på saramariawesterlund och börjar följa mig där (också). 

Broderad dörrskylt

Gjorde klart "Ingen raklam tack"-skylten i morse. Måste bara stryka den, sedan ska den byta ut den tråkiga handskrivna lappen som suttit på dörren innan. Gött med ett litet projekt som gick ganska fort att göra, som omväxling till de stora projekt som jag har och som kommer ta några timmars handarbetande till innan de är färdiga.

Apropå stora projekt. Jag har ju en film i tanken som jag hoppas kunna genomföra, om några år, eller nått. Det är svårt att hitta tid till det. Och mod. Jag var lite på G i höstas men tappade inspirationen och självkänslan efter ett misslyckat filmförsök... Men nu känner jag mig snart redo att börja om igen, fast denna gång kanske jag ger mig på projektet med en annan ingång. 

En sak som ingår i projektet är att åka till sanatoriet i Sandträsk, utanför Boden. Farmor låg där när hon hade TBC i sin ungdom och jobbade också där efter att hon tillfrisknat. Hon har berättat många historier om den tiden och det känns som ett givet inslag i min film om henne. Att åka dit kommer ju dock kräva lite planering, det är ändå cirka 100 mil härifrån! Jag måste veta exakt vad jag ska göra när jag väl är där och det kommer ju kräva både tid och planering. Andra stopp som jag kommer göra, som det ser ut just nu, är Norrköping, Gävle och ett flertal ställen runt om Sundsvall/Timrå. Jag får nog börja med något av de stoppen först. 

Egentligen skulle jag vilja ta semester i 5 veckor och bara göra det. Men det får bli 2014 i så fall. I år kommer jag använda semestern till köksrenovering och matresa till Berlin. Det kommer bli grymt det med! Jag får använda min övriga lediga tid under 2013 till att förbereda andra saker i projektet. Jag har en del stillbildsmaterial som ska ingå och även lite vhs-material som behöver bearbetas. 

Vi får se hur mycket jag kommer nämna om projektet här på bloggen, kanske inget alls. Det känns på något vis dåligt att prata för mycket om det, det kommer som sagt troligtvis inte bli klart än på några år... 

Nu ska jag virka och kolla på dokumentärfilm för att få lite inspiration. 

Garderoben!

Lördag. Det är grått och snöar. Men jag är glad ändå för det ger mig anledning att sitta inne hela dagen och varva mellan mina top tre roligaste projekt just nu! 1. brodera "ingen reklam tack"-skylt, 2. virka på dukar som ska bli en lampskärm, 3. virka på evighetsprojektet - filten. Dessutom är lägenheten helt nystädad så jag har ingenting som distraherar mig, så skönt! 

Men först tänkte jag skriva lite om när vi renoverade garderoben för några veckor sedan. Jag är helt kär i resultatet (speciellt tapeten), så här kommer före- och efterbilder. 

Innan såg det ut som bilden till vänster, fast med breda och otympliga hyllor på två väggar och en gammal halvtrasig garderob i ena hörnet. När vi hade tapetserat såg det ut som på bilden till höger, jag älskar tapeten! Golvet är dock fortfarande väldigt trist och det saknas en bit där garderoben stod innan... Men vi planerar att lägga nytt golv där i sommar, samma golv som i hallen och köket. Då sätter vi även dit golvlisterna. 

Efter att vi satt in garderobsinredningen blev det som bilden ovan. Massa förvaring och ändå massa plats! På bilden lutar spegeln bara mot golvet, men nu hänger den på väggen.

Det finns till och med plats för massa handarbetsprylar! 

Vi passade på att köpa lådor som vi har på hyllorna längst upp i garderoben, där har jag de flesta tyger, broderisaker och farmors garn (som jag inte vill använda till vad som helst). Jag har också en farmorlåda, med några saker från farmor som jag inte har framme. Där ligger även projektet hon stickade på när vi firade jul ihop, men som hon aldrig hann klart med... Det skulle bli en mössa till henne. 

Renoveringen gjorde också att vi sorterade en massa bland allt som tidigare legat i garderoben. Jag passade på att kolla igenom några påsar med handarbete som jag fått efter farmor. Där hittade jag ett dussin påbörjade broderiprojekt som hon aldrig avslutat. Det gjorde ont i hjärtat men kändes ändå fint att det hamnat hos mig och inte bara försvunnit. 

Hon var en riktigt stjärna min farmor! 

Men nog om garderoben! Jag var också på syfestivalen för några helger sedan, men blev tyvärr väldigt besviken. Det var väldigt mycket samma överallt. Och väldigt tantanpassat fast på ett dålig sätt. Det fanns nästan bara fula tyger, tråkiga broderimönster, ointressant garn, massvis med fula lapptäcken och smyckesgrejer som var sjukt oinspirerande! 

Men jag lyckades ändå få med mig några bra saker hem. Bland annat garn till mitt lampprojekt! 

Ekologisk bomull i grönt och vitt. Men nu när jag påbörjat projektet lutar det åt att jag bara kommer använda mig av det gröna. Ska bli spännande att se hur resultatet blir!

Nu ska jag kolla serier och handarbeta. Hurra!

Paus

Nu har jag snart inte kunnat handarbeta på en hel vecka. Det är fruktansvärt! Jag har visserligen inte kunnat göra någonting annat heller. 

Förklaringen till detta kan ses på bild här nedan, men också beskrivas med ett ord: kattbett. I torsdags kväll satt en svart katt på vår uteplats och tittade in i vardagsrummet med frost i morrhåren. Jag tyckte lite synd om den och funderade på om den kanske var hemlös eftersom att den sökte sig hit och uppenbarligen ville ha kontakt. Jag ville så klart inte släppa in den (Samson satt och lät aggressivt med uppburrad svans på fönsterbrädan) men tänkte att den i alla fall kunde få lite vatten. Jag öppnade dörren och då satt den precis utanför, jag ställde försiktigt ned vattenglaset och PANG så hade den flugit på min hand. Jag skrek och stängde snabbt dörren. I handryggen fanns två djupa hål och några klösmärken, ett till bithål längre upp på underarmen samt fler rivmärken på undersidan. Det såg inte så trevligt ut och gjorde sjukt ont. 

Svullen hand. Ser ut att ha blivit biten av en vampyr.

Jag är seriöst rädd för den här katten!
Ser ni ondskan i dess blick?

Katter har ju en del läskiga bakterier i sin mun och även om det kan låta ofarligt att bli biten av ett gulligt djur så kan det vara rätt allvarligt. Jag åkte i alla fall till sjukhuset, där fick jag ett antibiotikarecept och är nu mitt uppe i den behandlingen. Det var egentligen först igår som svullnaden gick ned, men den är inte helt bort. Jag är fortfarande väldigt öm och kan inte handarbeta ännu.

Vi har tapetserat garderoben och byggt upp ett helt konsolsystem där inne i helgen, jag kunde ju knappt lyfta ett finger... Men nu är det i alla fall klart, får blogga om det någon dag. Jag har ny handarbetsförvaring och dessutom vill jag att hela världen ska få se den fantastiska tapeten!

Nu ska jag återgå till att kolla på Homeland, serier blev det nya knarket när handen pajade. 

Julen

Listan över saker jag tänker att jag borde blogga om blir bara längre och längre. Ju mer tid som går ju jobbigare blir det så klart att ta tag i, därför slänger jag mig nu ut och börjat beta av allt som står på min lista. Vissa saker har inte ens med handarbete att göra, men det är ändå stunder och händelser som gett mig inspiration och lust och därför tycker jag det är okej att blogga om i denna handarbetinriktade blogg!

Vi börjar med julen! 

En högtid som för mig (och många andra) känns extra jobbig. Det var nämligen på annandagen 2010 som älskade farmor dog. Jag har kanske nämnt det tidigare, men vi firade jul tillsammans hon, jag och K-E. På juldagen släppte jag av henne utanför hennes port till lägenheten, jag tittade efter henne när hon tryckte på knappen som öppnade dörren,  vände sig om mot mig och sedan gick in genom dörren, runt hörnet och försvann. Dagen efter pratade vi i vanlig ordning en kort stund i telefonen, vid halv ett på natten plingade mina föräldrar på hemma hos mig där jag satt och virkade och kollade på Scrubs i soffan. När jag öppnade dörren förstod jag att det jag varit rädd för i hela mitt liv hade inträffat. Efter den stunden har mitt liv varit fyllt med sorg och jag har svårt att både fira jul och kolla på den där Tv-serien efter den kvällen. 

I år, precis som förra året, var vi med K-Es familj i hans mammas hus som ligger mellan Sundsvall och Härnösand. Den här gången var vi lediga i mellandagarna och kunde vara där i en hel vecka. Jag är väldigt glad att ha möjligheten att vara där just den tiden, även fast jag tänker på farmor hela tiden så känner jag inget måste att prata om det och det är heller ingen som tar upp det vilket känns väldigt skönt. Jag är inte riktigt kapabel att prata om farmor, varken om hennes liv eller död, ännu. Jag kan inte ens skriva om henne utan att gråta floder. Men jag har fått lära mig att i de flesta situationer hålla tillbaka och ha henne med i tanken men ändå inte riktigt tänka på det, för att inte bryta ihop på jobbet, på pendeln, på café, bland vänner osv. Men det är kanske så det är att leva med sorg?

Det var hur som helst en väldigt fin vecka i ett fint hus och med fina människor. Jag sammanfattar det med några bilder:

Boysen var så klart med, de var ivriga redan innan vi åkte.

Tofu och sojaskinka och lite bovetesylta i bakgrunden

Julsk*nka från Astrid&Aporna

En del av vårt helt galet fantastiska julbord, allt helt veganskt så klart!

Boysen <3

Och julstickning då? Jorå, jag stickade på ett par längre strumpor under julen som strax därpå blev klara. Min tanke har varit att brodera något på dem, men nu börjar jag fundera på att stryka den idén. Har bara en halvtaskig mobilbild på dem dock, och jag har ju lovat mig själv att inte länga upp sådant skräp här. Så ni får ge er till tåls tills jag orkat fota dem. 

På tur att skriva om står nog nyårsafton och de dagar vi tillbringade med mina föräldrar i deras hus och efter det får jag nog skriva några rader om vår garderobsrenovering, som förhoppningsvis kommer bli ett litet lyft för både osorterade garner och påbörjade projekt. Därefter bör jag kanske skriva några rader om den Berså-inspirerade grytlappen jag virkat och ett långt inlägg om alla påbörjade broderiprojekt som farmor påbörjat. Men det får vänta. 

Kan avsluta med att tipsa om en väldigt fin naturfilmsserie på svtplay, tyvärr är det bara sista avsnittet som fortfarande går att se och det finns tillgängligt i knappt en vecka till, så passa på!
- Jag skulle göra vad som helst för att få sitta i en soffa och brodera framför den här serien, tillsammans med farmor. Vad som helst!